Man kan säga att det minst sagt vart en rivstart på det sista året, men jag antar att det är så det är.
På måndagen den 1 september somnade min farmor in, efter en tids sjukdom.
Därför hade jag svårt att samla mina tankar och mitt huvud var helt enkelt på något annat håll.
Men efter introduktionen var det som vanligt mycket att sätta sig in i. Som alltid med en ny kurs.
Det var en hel del litteratur som skulle läsas, en föreläsning att se, seminarium att gå på, men också lite arbete i studiegrupp och samt även lite enskilt arbete.
Vi fick i uppgift att tillsammans i studiegruppen formulera lite frågor som vi sedan skulle använda
på fältdagen. Jag är i samma studiegrupp som Mattias och NP. Vi känner varandra bra vilket ger stora möjligheter till ett bra arbete.
På onsdagen hade Carina Bååth föreläsning, Från krumelurer till skrivflyt, en intressant föreläsning om barns första skrivande.
På seminariet stötte och blötte vi en hel del tankar och funderingar. Dels utifrån litteraturen men även utifrån föreläsningar och studiegrupper. Det är alltid intressant att träffas och prata om vad man reflekterat över under veckan. Sen är det alltid skoj att träffa alla andra.
Vi började diskutera skrivstilens vara eller icke vara, och jag kan inte låta bli att tycka det är intressant. Dock är jag kluven, väldigt kluven om vad jag egentligen tycker. Varför ska man egentligen envisas med att traggla skrivstil när det egentligen inte finns någonting som säger att man ska använda sig utav det? I Lgr11 finns idag ingenting som säger att man ska lägga tid och energi på skrivstil. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka det är intressant. Carina fick mig att tänka till när hon nämnde brev och sådant från förr. Men jag undrar ändå om man inte går mot en digitaliserad värld och med allt vad det innebär? När vi ska läsa brev från våra morföräldrar längre fram i tiden så undrar jag inte om det kommer kunna finnas digitalt? Varenda människa idag använder sådant idag.
Men... Ja, spännande är det och jag kan inte låta bli att fundera över det.
Måste också nämna något som var så himla kul på seminariet. Vi hade blivit ombedda att ta med ett skriftligt exempel på ett eget skrivande från när man var liten. Jag försökte några gamla skrivböcker från förr hemma hos mina föräldrar, men jag hittade ingenting som var av värde. Men när jag sedan städade lådorna här hemma hos mig så hittade jag ett brev som jag skickat till min mormor för länge sedan. Jag gissar att jag var 7-8 år. Det var ett jätte roligt inslag i seminariet och jag skrattade gott åt vad jag hade skrivit. Så här såg brevet ut!
Nu är vi inne på kursvecka 2 och jag ska ta och skriva ner lite kort vad vi har gjort hittills den här veckan. Det är mycket som händer nu. Imorgon ska jag faktiskt till min VFU-skola för att göra fältuppgiften.
Men nu måste jag kila iväg och träna. Mitt huvud svämmar över av information och litteratur.
Jag behöver en paus.
På återseende.
Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar